Jag vet inte hur jag gör med denna blogg, jag kanske tar bort den snart.
Vi får se, jag kommer iaf inte skriva mer här.

Det känns inte som om jag varit borta alls.
Vardagen faller över mig som ett mörkt täcke.

Över julen har jag varit hos mormor och kusiner vilket jag kan längta till hela året, inte julen utan att träffa dem!
Jag har inte sovit ensam på fem dagar nu så igår hade jag svårt att sova då jag inte behövde klaga på snarkningar men jag hade ingen att babbla om musik med vilket är väldigt deprimerande...

Det brukar vara skönt att vara hemma men det känns inte riktigt så. Jag vill mest gå under jorden när jag är i Uppsala. Så många krav och måsten.

Men kolla vilken rolig bild jag hittade då! Och nu menar jag inte att det är bra att röka men det är därför jag älskar foto, man kan verkligen förändra verkligheten!
Personerna på bilden röker ju inte egentligen men ändå har någon fått det att se så verklighets troget ut!

Makalöst.

Gud vad jag är trött på hela YOLO snacket. De personer jag känner som faktiskt använder frasen i seriösa syften vill bara ha en anledning att supa, knarka och festa. Inte ta något ansvar.

Visst, man lever bara en gång men ska man verkligen korta ner sin livslängd med 10-20år för att man röker, dricker och bara inte tar hand om sig själv?

Nu kanske vissa tänker att jag inte borde lägga mig i vad andra gör och det gör jag faktiskt inte!
Just nu klagar jag på att uttrycket "YOLO" borde användas i mer relevanta syften än för att festa.

Nåväl, tack för mig.

Den engelska ungdomsserien Skins har de senaste halvåret varit en väldigt stor del av mitt liv.
När allt har känts skit har jag kunnat titta på Skins och varit en del utav kompis gänget, alla deras brister och problem.

Skins har hjälpt mig när jag inte orkat och gett mig hopp om min framtid.
Nu är jag framme på sista avsnittet på sista säsongen (den sjunde).

Jag vill inte se. När jag ser det sista så är det slut, då har jag inget att vända mig till förutom att se om alla avsnitt igen...

Vilka jävla i-landsproblem jag har.

Kära Oktober.
Kg har inte längtat efter dig men jag tänker ändå välkomna dig med öppna armar som en kär gammal vän.

Mitt hjärta säger sommar, min hjärna säger höst men min mage säger vinter.
Kära Oktober. Hur kan du vara så varm, kall och färggrann på samma gång? Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dig än men vi har ju precis träffats så jag ska inte dra några förhastade slutsatser.

Kära Oktober. Snälla var inte en pain in the ass.
Tack på förhand // Tilde

Tänk att allt kan ändras på så kort tid. Att man ibland inte ens hinner förklara sitt egna beteende.

Allt går åt helvete i mitt liv och det är tydligen alltid mitt fel också.
Jävla människor som tycker att jag ställer till allting, man måste vara fler i en konflikt!