Det känns inte som om jag varit borta alls.
Vardagen faller över mig som ett mörkt täcke.

Över julen har jag varit hos mormor och kusiner vilket jag kan längta till hela året, inte julen utan att träffa dem!
Jag har inte sovit ensam på fem dagar nu så igår hade jag svårt att sova då jag inte behövde klaga på snarkningar men jag hade ingen att babbla om musik med vilket är väldigt deprimerande...

Det brukar vara skönt att vara hemma men det känns inte riktigt så. Jag vill mest gå under jorden när jag är i Uppsala. Så många krav och måsten.