Nada

Idag bara rusar det in inlägg här stupikvarten!
 
Jag har gjort absolut ingenting. Jag har ingen energi. Jag är dock inte sjuk, bara helt slut och har mått illa hela dagen...
Kul men vad ska man göra liksom?
 
Jag har inte pluggat ett dugg för att jag inte kommer på något jag har att plugga riktigt. Ärligt talat så hade jag antagligen inte pluggat något även om jag hade något. Jag har ingen ork.
 
Vad finns det mer för intressant och uttråkande jag kan skriva?
Nej men usch, nu ska vi inte vara såna.
 
Jag är nervös inför musikalen. Jag gjorde audition i onsdags och det var rekord i år på hur många som sökte. 79pers och de tar in 45.
Ärligt talat tror jag inte jag kommer bli en av de 45 som får vara med men jag vill verkligen! Legally Blonde är årets musikal och det roligaste är ju att spela en roll som verkligen är tvärtemot en själv (typ rosa, fluffig och glad).
 
Förhoppningsvis får vi veta inna onsdag.
 
Och vad någon en säger så tänker jag INTE vara med i kostum gruppen! Nej. nej. nej! Det är inte samma sak och jag söker inte till musikalen för att umgås med människor men söker ju för att få agera och stå på scen, de andra är bara en gosig bonus liksom ♥
 
Så nej antingen på scen eller ingenstans förutom i publiken!
 
Så. Nu kanske jag har gnällt klart. Vi hörs.
 

Nuvarande labyrint.

Helt plötsligt förändrades allt.
 
En vanlig söndag blev något helt annat och jag sov endast tre timmar den natten. Hela veckan har varit ur balans och jag vet varken in eller ut, upp eller ner.
 
Allt känns bara helt knäppt och jag vet inte om jag orkar med detta nu. Helt plötsligt saknar jag någon jag inte borde sakna och det är de enda jag tänker på.
 
Jag kan inte glömma och inte sluta tänka på allt som sades. Alla mina tankar och dagen efter.
 
På ett sätt känner jag mig befriad men på ett annat sätt väldigt besvärad. Jag orkar inte sakna någon längre. Eller gör jag det?
 
Som sagt. Allt är upp och ner, in och ut och jag hittar inte rätt väg i denna labyrint.