Helt plötsligt förändrades allt.

 

En vanlig söndag blev något helt annat och jag sov endast tre timmar den natten. Hela veckan har varit ur balans och jag vet varken in eller ut, upp eller ner.

 

Allt känns bara helt knäppt och jag vet inte om jag orkar med detta nu. Helt plötsligt saknar jag någon jag inte borde sakna och det är de enda jag tänker på.

 

Jag kan inte glömma och inte sluta tänka på allt som sades. Alla mina tankar och dagen efter.

 

På ett sätt känner jag mig befriad men på ett annat sätt väldigt besvärad. Jag orkar inte sakna någon längre. Eller gör jag det?

 

Som sagt. Allt är upp och ner, in och ut och jag hittar inte rätt väg i denna labyrint.