Möten.

Nya möten varje dag.

 

Ett leende i korridoren.
En snabbt ögonkast i matsalen.

En arg blick i biblioteket.

 

Nya möten.
Både trevliga och mindre trevliga.

 

Jag älskar nya möten.

Kanske för att jag är översocial och lite beroende av att andra ska tycka om mig.

Men ärligt talat så kan ett leende i matkön verkligen göra min dag så mycket bättre.

 

Ett stressat "Hej!" i en överbefolkad skolkorridor kan också få mig att le som en tok.
Tänk att någon tog sig tid att fånga min blick i folkmassan och ge mig ett ekrännande om att jag är viktig.

 

Ni kanske tycker jag verkar lite knäpp men det är dessa småsaker som är viktiga. Tänk om ingen hälsade, någonsin?
Vad skulle hända då?
Jag skulle inte må bra i alla fall.

 

En värld utan snabba/stressade/arga/glada/vänliga/ovänliga hälsningar. Både verbala och icke verbala (en enkel vinkning t.ex.)

 

Inte en värld jag skulle vilja leva i.

 

 

 

Tjolahopp!